Ulva kvarn har en lång och anrik historia som sträcker sig tillbaka till medeltiden. Med lite mer kunskap om denna, kan man studera omgivningarna med helt nya ögon.

Anno 1329

Detta är en transkription av det äldsta bevarade dokumentet som nämner Ulva kvarn, eller Ulvavads ström för att göra en mer bokstavlig översättning av torrente wluauadh. Dateringen lyder 16 juli 1329 och dokumentet beskriver hur Sigge Ingemarsson av ätten Balksparre säljer sin del av Ulvavads ström, den östra forsen invid Björkby, till kaniken Ödin i Uppsala för 12 mark i mynt.

Ulva kvarnar 1690

Namnet “Ulvavad” syftar på att här vid forsarna var det så grunt att vargarna kunde vada över Fyrisån. Det här var lång innan dagens kvarnhus och dess fördämning vad byggda, och ån hade då ett lite annorlunda flöde och ingen damm som ses här till höger. Kvarnar fanns det dock, men då en enklare modell, så kallade skvaltkvarnar. Dessa kvarnar var ineffektiva, men klarade sig å andra sidan med en lätt höjdskillnad på vattnet och behövde inte en stor dammanläggning.

Innan varken ångmaskinen eller elektriciteten fanns, var vattenkraft en viktig källa till energi eftersom det i praktiken var det enda alternativet till muskelarbete. Forsen vid Ulva är ett naturligt fall format av urberget och det har varit naturligt att utnyttja denna kraft. Det faktum att det förekommit många tvister om rättigheterna till Ulvavads fors under 1300-talet talar för att det var en värdefull naturresurs. Tänk på att vi än idag använder samma ord för både forsande vatten och elektricitet - ström.

Vi känner inte till några tidigare belägg för verksamhet vid Ulva, men då vattenkraft börjades användas i Sverige under 1200-talet, är det en kvalificerad gissning att det var då Ulvavads ström fick sitt uppsving.

Kartan här till höger visar en karta över Ulfwa anno 1690, och man kan anta att den speglar ganska bra hur området såg ut fram tills dess att kvarndammen anlades. De äldre kvarnarna är markerade med rött.

Skvaltkvarnarns var i drift till runt år 1700, men lades sedermera ner på grund av tvister, och bara de två större kvarnarna blev kvar.

Anno 1756

Ulva kvarn 1767

De två kvarvarande kvarnarna slogs ihop till en större kvarn som uppfördes mellan åren 1757–59 när Uppsala universitet tog över rättigheterna till området. Det är den här kvarnen vi ser idag i Ulva, om än genom tiderna ombyggd och tillbyggd i etapper.

Bilden till vänster visar hur Ulva 1767 efter det att kvarnen uppförts och Fyrisån dämts upp och fått ett annat flöde i och med detta. Vi ser också tegelbruket (11) och ugnen (nedan) som byggdes för att förse kvarnbygget med tegel och sågverket (15) med virke. Idag finns bara grunderna och vattenrännan kvar av sågen. Gårdshusen på bilden är en äldre gård än den som finns kvar idag.

Om vi tittar på hur Fyrisåns flöde förändrats i samband med att kvarndammen anlades kan vi se några intressanta saker. Åns östra arm förblir kvar, men nu i egenskap av sågverksränna. Det kan förklara den annars väl tilltaget långa rännan för sågen. Idag kan man några tiotal meter nerströms sågverksrännan se en omotiverad ansamling sten. Detta röse sammanfaller med platsen för den andra av de två större kvarnarna markerad på kartan från 1690 ovan. Rännan fortsätter stensatt totalt ca 100 meter, och framåt slutet av stensättningen har en av de mindre kvarnarna legat enligt samma karta.

Fyrisåns västra arm är det däremot inte lika mycket kvar av. Där den första av de två större kvarnarna har legat, finns nu dagens kvarnhus. Västra armen rundade denna plats längst östra och södra väggarna, men när kvardammen anlades grävdes nya inlopp och dess naturliga flöde dämdes upp.

Tegelbrukets kraftverk är placerat där en av mindre kvarnarna tidigare legat, vilket verkar rimligt. Bruket tycks ha använt det kvarvarande av västra armen som utlopp, men idag är där gräsmatta och man kan bara se hur det en gång sett ut vid vårflod. Nya utloppskanaler grävdes från kvarnen, och det är lätt att se idag var den anslöt till slutet av västra armen där kanalens stensättning upphör och den raka kanalfåran övergår till en slingrande å.

Anno 1797

Utsnitt ur Johan Gustaf Härstedts akvarell Ulfwa Quarnar från 1797

Bilden här ovan visar Ulfwa Rusthåll så som det såg ut 1797. Då var kvarnen som den ser ut idag relativt nyuppförd. Notera att den har en våning mindre än idag.

Som synes revs tegelbruket tydligen ganska direkt efter det att kvarnen blev klar, men sågverket fick vara kvar.

Udden nedanför kvarnen kallas Smedsgrundet, då det tidigare stod smedjor där vars hammare drevs av vattenhjul i forsen. Invid respektive ränna kan man på några ställen se järnpinnar utplacerade i en fyrkant med någon meters sida. Vissa ser ut som stora synålar, andra med gängade toppar. Detta är fästena för vattenhammarna för dessa smedjor.

Anno 1875

Ulva år 1896

År 1875 brinner kvarnen och totalförstörs invändigt. Lyckligtvis är väggarna i kvarnhuset i metertjockt tegel och står emot branden. Kvarnen återuppbyggs, moderniseras med turbiner i stället för vattenhjul och får en extra våning (jfr bild).

Det är också från den här tiden dagens gårdsbyggnader i hantverksbyn härstammar. Gården är förvisso äldre, men de äldre byggnaderna har avlöst varandra genom tiderna.

Anno 1963

År 1963 upphör Ulva kvarn att vara kvarnställe och en månghundraårig tradition går i graven. Den siste mjölnaren går i pension och säljer kvarnen och därtill hörande gård till Uppsala kommun. Kommunen är i behov av fallrätten då Uppsala stads vattenförsörjning då byggde på att åvatten pumpades upp ovanför Ulva till stora dammar på rullstensåsen för att filtreras ner i grundvattentäckten. Flera hus rivs, bland annat mangården (7) och sågen.

Anno 1984

Uppsala kommun initierar en hantverksverksamhet i Ulva kvarn och hyr ut lokalerna till olika fristående konsthantverkare.

Anno 1998

Kvarnen brinner åter. Åter igen återuppbyggs den och moderniseras. Denna gång installeras hiss. Eldkvarn bjuds in att spela.